torsdag 6 februari 2014

Första färgförsöket - och tankar som "Var sak har sin tid"

Så har jag slutfört första färgförsöket.
Det blev med gamla torra eklöv från denna buske, på bilden nedan, som står vid vägen nära där jag bor.
Tänkte att det kunde vara spännande att testa hur och om det går att färga med "övervintrade" löv.

Ner med dem i grytan täck med vatten och koka upp.
Ingenting händer…vattnet klart som dricksvatten. Nära att ge upp, då släpper det.
Vet inte hur lång tid det tog, men säkert uppåt en timme.

 Vattnet blir brunt!
När allt svalnat silade jag bort löven och ner med tvättad ull, otvättad handspunnen ull och köpegarn/svenskullgarn. Allt obetat. Oftast när man växtfärgar på vanligt sätt betar man garnet före färgning med alun, vinsten eller både och. Detta gör man genom att blanda ut betmedlet i ljummet vatten lägga i garnet och koka upp det. Ta ur garnet och vrida ur det och sedan ner i färgbadet.
Jag vill denna gång testa utan betmedel. Både i ett försök att undvika kemikalier, men även se om det går. Tänker på att det måste gjort det enklare förr i tiden, när de började färga ull, lin osv.
Åter till arbetet!

Kokar upp med temp till 90 grader.
När garnet verkar vara genomfärgat efter ca 1 tim stängde jag av plattan o tillsatte 1 dl ättika, 12%ig.
Detta i ett försök att binda färgen i garnet.
Hade även i ättika i sköljvattnet, för att vara mer på den säkra sidan.
Det gör man även inom traditionell växtfärgning och eftersom färgen såg svag ut tog jag till detta nu.
 Så här blev resultatet på köpegarnet, åt det beige hållet.
 På den tvättade ullen blev det ojämnt och ser smutsigt ut.
Ska bli spännande att se hur det blir när jag kardar det.

Det otvättade handspunna garnet blev jämnt, men grått, så pigmentet tar helt annorlunda, antagligen pga fetthalten i ullen.

Något jag tänkt mycket på både inför och under arbetet med detta projekt/experiment är hur vi INTE lever med årstiderna i vår tid.
Någon undrar varför jag inte färgar med annat än det jag hittar i naturen nu, som livsmedel osv.
Det är så lätt att fixa fram saker nu överhuvudtaget, som man har behov av.
Till exempel att vi äter ganska lika mat året runt.
Livsmedel som vi räknar med ska finnas i butik året om, som fraktas hit från andra sidan jorden.
Jag kan inte säga att jag är emot det då vi nu har möjlighet till en varierad och mer näringsrik kost. Man kommer dock inte ifrån att det ibland är lite för lätt att få tag i det man vill ha, oavsett vad det är, mat eller prylar. Ofta talar man om hur barn inte ska få allt serverat att det är bra för dem att få längta/vänta.
Hur är det då för oss vuxna?
Talesättet "Var sak har sin tid!" var har det tagit vägen?
Är det bra som det är?
Ja, dessa frågor ligger och gror i mig, tillsammans med en massa andra livsfrågor.
Fortsättning följer...

Inga kommentarer: