Sammanfattning experimentellt arbete

Något jag tänkt på både inför och under arbetet med detta projekt är hur vi exempelvis, inte lever med årstiderna i vår tid. Någon undrade varför jag inte färgat med annat  än det jag hittat i naturen nu, som livsmedel osv. Det är så lätt att fixa fram saker nu överhuvudtaget, som man har behov av. Till exempel att vi äter ganska lika mat året om.

Livsmedel som vi räknar med ska finnas i butik året om, som fraktas hit från andra sidan jorden.

Jag kan inte säga att jag är emot det till 100%, då vi nu har möjlighet till en varierad och mer näringsrik kost. Man kommer dock inte ifrån att det ibland är lite för lätt att få tag i det man vill ha, oavsett vad det är, mat eller prylar. Ofta talar man om hur barn inte ska få allt serverat att det är bra för dem att få längta/vänta.

Hur är det då för oss vuxna?

Talesättet "Var sak har sin tid!" var har det tagit vägen?

Är det bra som det är?

Ja, dessa frågor lever i mig, tillsammans med en massa andra livsfrågor. Mer om det senare nu till mitt projekt.

Initialt var min tanke att experimentera genom att färga ull med  samma färgmaterial, men med olika förutsättningar, som vattentemperatur, tillsats av salt, ättika, alun och annat jag kunde komma på. Dock kände jag av en tidspress och koncentrerade mig på att färga utan traditionellt betmedel som alun och valde att börja med ättika , då detta traditionellt används i sköljvattnet vid växtfärgning för att binda färgen i materialet och öka gnidhärdigheten. Detta enligt boken "Färga garn och tyg" av Hilkka Råbergh, 1978, ICA Bokförlag.

Mitt experimenterande blev att se OM det går att färga med endast tillsats av ättika i färgbad och sköljvatten. 

Det har jag nu bevisat, åtminstone för mig själv och kommer fortsättningsvis använda mig av denna metod när jag framgent färgar med andra färgämnen som ex. olika livsmedel.

Mitt fokus blev och kommer även fortsättningsvis vara att arbeta så giftfritt som möjligt.

Tankar kring att leva så giftfritt som möjligt har lett mig fram till denna idé, att inte bruka skadliga ämnen för mig själv eller vår natur.

Jag har under mitt liv strävat efter att leva så fritt som möjligt från onaturliga ämnen i fråga om kost, förbruknings/hushållsartiklar osv. som jag tror påverkar oss negativt.  För att lämna ifrån mig så lite avfall som möjligt och även att så långt det är möjligt själv ta hand om det avfall jag åstadkommer i högsta möjliga och lämpliga mån.

När vi, min man och jag, byggde vårt nuvarande hus tänkte vi på att använda miljövänliga och långlivade material. Målat huset med slamfärg, Falu Rödfärg och lagt yttertak i ett material Noxite, som neutraliserar och bryter ner miljöfarliga kväveoxider.  Vi har egen brunn och eget avlopp med eget reningsverk, vilket gör att vi tänker på vad vi släpper ut, då vi själva måste ta hand om restprodukten, slammet. Slammet skickas alltså inte iväg till någon avfallshantering, utan det hamnar på våra egna odlingar och då tänker vi på vad vi skickar ut i avloppet. Fakta i ämnet kan du hitta hos Kemikalieinspektionen- märkning o farosymboler,  Avloppsguiden - Vad du kan göra för att minska föroreningar i avloppet och Naturskyddsföreningen-Grön guide- Fem sätt att vara miljösmart hemma.

Det kan tyckas att jag inte åstadkommit så mycket, men mitt mål var inte att imponera på någon eller utföra stordåd. Syftet med mitt experimentella arbete var som uppgiften var - att självständigt planera och genomföra ett experimentellt arbete i två eller tre dimensioner och - utveckla produktideér i olika tekniker och material, estetiskt, fysiskt och kemiskt.

Det känner jag att jag lyckats med.

Fortsättningsvis vill jag experimentera med färgningen med material som livsmedel och även kombinationer av växter och livsmedel. Även testa att färga alunbetat garn o jämföra med obetat garn för att se hur slitstarkt de olika garnerna blir. I boken "Färga garn och tyg" varnas för att använda för mycket betningsämne då garnet blir skört och då ställer jag mig frågan om inte det betade garnet är skörare än det obetade i vilket fall. 

En annan frågeställning som slagit mig under arbetet är om inte mitt garn blir gnidtåligare,  då det är det ättikan gör för garnet då man sköljer det i  ättiksvatten och jag nu även haft ättika i färgbadet.

Ja, det finns otaliga undersökningsmöjligheter att fortsätta arbeta med.

Intressant parentes till detta är att jag fått lära mig inom keramikarbetet att använda ättiksvatten vid hopsättning/limning av våt lera. Ättikan fungerar lika bra om inte bättre än slickers för detta ändamål. Ättika är så att säga ett slags bindemedel.

I senaste numret av Hemslöjdstidningen 1/14,  är det ett mycket intressant artikel med Lina Sofia Lundin där hon beskriver hur hon färgar men även tankar om miljö osv. Hon nämner också att färgen kanske inte är så hållbar, men ser det inte som något problem, då det bara är att färga om.

Ett ämne hon tar upp är också frågan om att använda växtfärgning i kommersiell produktion och att det enligt de stora företagen inte skulle fungera då kunderna vill ha produkter med samma färg. Lina Sofia tror att kunderna skulle acceptera variation om de blev upplysta om orsakerna till det och även om vilken påverkan de artificiella färgerna har på vår miljö. Där är jag av samma åsikt.

Liksom Lina Sofia har jag inte i mitt experimenterande varit ute efter att få fram särskilda färger utan att se om det är möjligt att växtfärga med det material jag valt. Vad det gäller ljus o gnidhärdigheten har garnet klarat sig bra. Det har hängt i dagsljus och arbetats med genom att jag stickat i det. Tiden framöver får utvisa hur det tål längre bruk.

Är mycket nöjd med min produkt som blev en tröja i min egen formgivning, mitt eget mönster.

Färgerna speglar också för mig, på ett tydligt sätt det naturliga, till skillnad mot om de ex. blivit starka i kulör/färgton och inte sett ut att vara naturfärgade. Jag kan också se att den i sitt formspråk, visar mitt jag, mitt varumärke, i det enkla och diskreta.

Till hjälp att skapa min egen stickbeskrivning, har jag använt Visa Lisas instruktion över uppifrån och ner tröja. Skapandet av tröjan har gjorts genom den experimentella metoden "trial and error" - "försök och misstag". Vilket innebar stickning, provning, upprepning och ny stickning osv.

 Beskrivningen till tröjan har jag publicerat i min privata blogg.

Jag har använt mig av två tekniker, stickning och krokning, i framställningen av tröjan. 

Jag är inte mycket för stora utmärkande utsmyckningar på kläder, utan är mer för enklare detaljer som skillnader i struktur och form. 

I detta fall detaljer vid halsringning och ärmslut, som ses nedan.

Enkel krokning i halsringning

Våffelkrokning i ärmslut.

Krokning är en fördelaktig teknik att använda som avslut då det blir en stabil konstruktion som håller formen och inte töjs ut. Tekniken är en form av dubbelstickning/virkning.

På utställningen kommer jag använda mig av rekvisita från naturen, som visar vad jag använt som färgningsmaterial.

På bilden nedan syns de olika materialen, ekblad, väggmossa, tallbark, björkbark och granris.

Materialen kommer placeras i anslutning till de olika fälten i tröjan vid sidorna av tröjan, då den kommer placeras liggande .

I mitt experimentella arbete har inte lektionstillfälena påverkat mig nämnvärt då jag hade en klar bild av vad jag ville göra och upplever inte att de påverkat mig i just detta arbete. Det jag burit med mig är att inte krångla till det och inte sväva ut och tappa fokus. Handledningen är de tillfällen som direkt påverkat just detta experimenterande, just i att hålla fokus och se att detta är ett experimenterande, både färgningen och arbetet med slutprodukten tröjan.

 Jag har tagit en del tid till att gå igenom intressant litteratur för att hitta fokus till B-uppsatsen.

Varje fredag arbetar jag dessutom på Ståthögaskolan, en waldorfpedagogisk särskola. Där arbetar jag med handarbete med gymnasieeleverna och försöker hjälpa dem att utveckla sina hantverkskunskaper  och sin självkänsla. Skapa med sina egna händer. Detta arbete kommer att utökas under våren och jag ser mycket fram emot det, då det för mig känns viktigt att arbeta med och för barn och ungdomar med särskilda behov. Viktigt att de får samma chans till utbildning och utveckling som andra barn och ungdomar.

Det jag uppskattat mest under kursen är de personliga föredragen, teaterbesök och de praktiska lektionerna i områden som är nya för mig, som bronsgjutningen och svetsteknik.

Timmarna med Johanna Sjöberg och Åsa Pettersson har varit guld värda och är troligtvis det som gett mig mest behållning inför framtiden.

Som jag nämnt tidigare ägnar jag mycket tid att tänka på livsfrågor, som jag sedan långt tillbaka levt med både i mitt arbete med barn och utvecklingsstörda, men även privat. Tankar om hur vi lever och ska överleva i den här världen. Olika filosofiska idéer har förstås gåtts igenom under mitt liv, från ex. Rosseaus (1712-1778) tankar om att vårt liv styrs av pengar och allt mindre av naturen till Steiners (1861-1925) pedagogiska ideér i waldorfpedagogiken,  men  det jag ofta fastnar vid är den praktiska kunskapen, vår praktiska förmåga att ta hand om oss själva och vår värld. 

I "Världsmedborgaren" tar författaren och nutida filosofen Peter Kemp (född 1937) upp frågan om vilken kunskap dagens barn får. Han skriver: 

"Det sägs att vi idag lever i ett kunskapssamhälle. Men har barn och ungdomar i normalfallet kunskap om det som är viktigt för världen, inbegripet dem själva, ska kunna överleva?…. Det finns inte mycket som tyder på det. Den kunskap de bibringas är kunskap om hur man finner den rätta experten (en specialist som andra använder) för att lösa ett konkret problem när man själv saknar nödvändiga kunskaper. I övrigt handlar det om att så småningom själv bli expert på något, för annars har samhället ingen användning för en" 

Det är något som upptar mycket av mina tankar och som jag vill forska vidare kring.

Min övertygelse är att vi människor måste bli mer allmänbildade inom området överlevnad både vad det gäller oss själva och världen i övrigt.

Vi kan inte gå omkring och tänka att det lilla jag gör eller inte gör knappast påverkar världen. Det är precis det som det gör. 

Om det så är att hälla ut miljöfarliga ämnen, om så i liten mängd, i sitt avlopp, som att hjälpa en medmänniska materiellt eller med moraliskt stöd. Inte överlåta ansvaret till samhället via kommunala reningsverk och biståndsorganisationer/sociala myndigheter.
Likväl har vi ett ansvar att utbilda oss praktiskt så vi kan ta hand om oss själva både ifråga om vård av vår egen kropp och materiel, som kläder, hus och annat vi förser oss med.  Även att förse oss med den föda vi behöver om det så kommer till odling, uppfödning eller rent krasst att tillaga de livsmedel vi skaffar.
Som Peter Kemp snuddar vid i citatet ovan, finns det människor som lägger ner alldeles för mycket tid på att bli specialister/experter i ett ämne/område, istället för att ta sig tid till att bli allmänbildad på både det praktiska och teoretiska kunskapsområdet och tillåta sig leva ett rikare och friare liv på flera plan än rent ekonomiska. I mina ögon är det för många som lever för sitt arbete, istället för att arbeta för att kunna leva. För deras eget bästa och för ett mellanmänskligt liv i stort.


Länkar i texten ovan:
http://falurodfarg.com/falu-rodfarg/originalet/
http://www.noxite.se
http://konsument.kemi.se/bra-att-veta/markning-och-farosymboler
http://husagare.avloppsguiden.se/vad-kan-du-göra-för-att-minska-föroreningarna-i-avloppet.html
http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-du-kan-gora/gron-guide/fem-satt-att-vara-miljosmart-hemma
http://www.visalisa.se/2014/01/att-improvisera-uppifran.html?m=0
http://www.ullevidsdal.blogspot.se/2014/03/vad-haller-jag-pa-med.html
http://krokning.blogspot.se/2009/08/enkel-krokning-jag-kallar-det-aven-rat.html
http://ullcentrum.blogg.se/2012/october/vaffelkrokning.html

Sex nyanser av naturen - en tröja

Så här så min arbetsplan ut.
Min utgångspunkt för det experimentella arbetet har varit att undersöka möjligheten att färga ull i olika form, med det som går att finna i naturen just nu, februari månad och utan att använda traditionella betmedel som alun och vinsten.

Tankar kring att leva så giftfritt som möjligt har lett mig fram till denna idé, att inte bruka skadliga ämnen för mig själv eller vår natur.

Jag har under mitt liv strävat efter att leva så fritt som möjligt från onaturliga ämnen i fråga om kost, förbruknings/hushållsartiklar osv. För att lämna ifrån mig så lite avfall som möjligt och även att så långt det är möjligt själv ta hand om det avfall jag åstadkommer i högsta möjliga och lämpliga mån.

När vi byggde vårt nuvarande hus tänkte vi på att använda miljövänliga och långlivade material. Målat huset med slamfärg, Falu Rödfärg och lagt yttertak i ett material Noxite, som neutraliserar och bryter ner miljöfarliga kväveoxider.  Vi har egen brunn och eget avlopp med eget reningsverk, vilket gör att vi tänker på vad vi släpper ut, då vi själva måste ta hand om det. Slammet skickas alltså inte iväg utan det hamnar på våra egna odlingar och då tänker vi på vad vi skickar ut i avloppet. Fakta i ämnet kan du hitta hos Kemikalieinspektionen,  Naturvårdsverket - Avlopp och Naturskyddsföreningen-Grön guide.

Ursprungligen hade jag förutsatt att behöva testa flera sätt dvs. flera sk. hjälpmedel för att få färgningen att fungera. Då min första idé med att använda ättika, fungerade så bra och gav mig ett tillfredställande resultat, blev det inte i detta läge aktuellt. Kan dock tänka mig att ta mig tid vid annat tillfälle att undersöka andra möjligheter. Då jag läst på internet och i Hemslöjdstidningen, om andras experimenterande med färgning med ex. ekollon som betmedel, känns det lockande att testa deras metoder också.

Under arbetet har jag lärt mig att ha tålamod med färgningen då det tog tid att få färgämnet att upplösas i vattnet i något fall och i annat fall att fastna i garnet.

Jag har också lärt mig och bestämt mig för, att inte krångla till det för mig. Är tacksam att jag inte stressade fram resultatet utan har tagit mig tid att reflektera över vad jag gjort, och även upptäcka reaktioner, som när jag vid gransrisfärgningen såg den omedelbara reaktionen som uppstod då jag tillsatte ättikan  färgbadet och det gråa blev mer gulbeige.

Har också testat att färga med två material som färgmaterial i samma färgbad och det är också något jag vill fortsätta arbeta med i framtiden.

En del av min idé var att från råull, karda och spinna garn själv till en produkt.

Dock har jag fått ge upp den tanken pga att det sliter för mycket på mina leder och att detta i sin tur gör att jag inte lyckas få till ett garn som jag blir nöjd med.

Jag kommer därför att använda mig av det köpta garnet som jag färgat, till min produkt.

Jag kommer att göra ett bruksföremål, alltså något användbart i vardagen och det blir i första hand en tröja. Den ska jag sticka med en teknik eller mönster som kallas ”uppifrån och ner”. Man stickar den uppifrån halsen och nedåt och jag kommer skapa mönstret/beskrivningen själv, så det blir mer min egen produkt.

Jag kommer kommer kombinera teknikerna stickning och krokning, för att göra den än mer personlig.

Mina produkter som jag vill producera under mitt ”varumärke” kommer framställas i naturmaterial och även i färgskalan spegla naturen.

Jag vill att det ska synas vilka produkter som kommer från mig och känner att jag kommer närmare och närmare mitt formspråk för varje kurs. Produkter som är tillverkade i ärliga material, förädlade med rena metoder och handgjorda med spännande hantverkstekniska kombinationer. Naturligt hantverk!

Resultatet blev denna tröja…

Beskrivningen till tröjan har jag publicerat i min privata blogg.

Hade föresatt mig att hinna göra något med ullen, men det har varit för mycket runt omkring. Jag ska försöka få till något av den till Vårmarknaden vi håller i mitten av april.

Färgning med två färgämnen

Har gjort ett första försök att färga med två färgämnen och på samma sätt som tidigare med att endast tillsätta ättika i färgbadet och i sista sköljvattnet.

Som ni kan se på bilden nedan är färgen mörkast på denna färgkombination.

Vad det beror på är jag inte riktigt klar över då jag tycker mig ha gått till väga på samma sätt vid alla färgningarna.

En tanke jag har är att de basiska eklöven ger någon reaktion med mossan, men då jag inte tagit något ph-test, kan jag inte vara säker på det.

Så nu har jag fått ytterligare något att experimentera med i framtiden och det är att vid färgningen göra ett ph-test och det kan man enkelt göra med pappers stickor som reagerar på ph-värdet. Finns att köpa i kem-tek butiker som ex.färgaffärer och poolbutiker.

 Nu har jag haft garnerna hängande i dagsljus och de soliga dagarna i morgonsol utan att jag kan se att de blekts.

Så nu har jag gjort en färgprovskarta, som jag lagt undan, väl bevarad.

Nötningstest startas nu när jag stickar med garnet och det blir en naturlig nötning av garnet.

Har funderat på vilket sätt jag ska använda de olika färgerna i min tröja och har bestämt mig för att sticka med dem i den ordning jag färgade dem.

Bara att sätta igång!

Fokus på slutuppgift

Så har vi haft intro till slutuppgiften och vi ska göra en produkt utifrån det vi experimenterat med.
Hade inte funderat så mycket på det innan, så min första tanke var att göra en bildväv, då jag tänkt på det ett tag, då det är flera år sedan jag gjorde en.
Idén var att göra en bild över det fula i naturen, som kalhyggen, soptipp eller någon industri.

Under gårdagen funderade jag på det hela och kom fram till att jag inte ska krångla till det.
Det jag vill arbeta med och måste fokusera på är att få fram mitt koncept, mitt varumärke, min stil.

Så det jag kommit fram till är att jag vill göra något man kan använda praktiskt, ett bruksföremål, antagligen blir det något klädesplagg.

Eftersom jag fick fram fina färger på garnerna skulle det passa att exempelvis sticka något.
Troligtvis blir det en tröja, stickad uppifrån och ner.
Då jag också blivit "hooked" på krokning, kan det bli något sådant också.

Jag ska färga någon gång till, bl.a. den kombination jag talade om i förra inlägget, ekblad och väggmossa.

Får se om jag också testar andra ämnen som livsmedel, då jag fick fram förvånandsvärt jämnt färgreslutat fast jag inte använt något traditionellt betmedel.

När man läser i färgningsboken Färga Garn och Tyg

 verkar det som det är A och O med betning för att få färgen jämn i garnet.

Det tycker jag mig nu ha bevisat, att det går alldeles utmärkt med ättika i färgbadet.


Annars har tiden de senaste dagarna gått till att karda ullen jag färgat, färdigställa beställd matta, krokning och stickning.

 

Idag började jag testa att flätväva en ny klösmatta till katterna och ska ge mig på att fläta dörrmattor på liknande vis.

Har hittat några filmer med tips hur man kan fläta:

Under tiden jag handarbetar tänker jag mycket på nästa kursuppgift, B-uppsatsen.

Jag har länge funderat både på den och C-uppsatsen. Något jag brinner starkt för är ämnen som livskunskap, att vara praktisk lagd, allmänbildning, händig, osv. 

Jag skulle gärna vilja bygga upp arbetet genom att först fokusera på en del till B-uppsatsen för att sedan bredda/fördjupa det till C-uppsatsen. 

En idé är att skriva om vikten av handens arbete, praktiskt arbete och dess betydelse för all inlärning, för teoretisk förståelse.

En annan om vikten av att vara praktiskt allmänbildad för att kunna leva självständigt, och inte vara så beroende av andra, köpa sig kunskap osv. 

Många bollar i luften om man sammanfattar det hela.

Faith in nature

Färgningsexperimenterandet har gått i en rasande fart.

Det är så spännande.

Här redovisas fyra färgningar, så nu har jag testat fem färgämnen.

Ekblad, tallbark, björkbark/näver, väggmossa och granris.

Alla varianter endast med tillsats av ättika i färgbad och sköljvattnet.

Jag har nu bara färgat köpegarn och tvättad ull.

Ska karda ullen och se hur den blir i framtida projekt.

Tallbark

Ofärgat, tallbark och eklöv

 Björkbark/näver

Eklöv, tallbark och björkbark

Väggmossa

Eklöv, tallbark, björkbark och väggmossa

Granris

Eklöv, tallbark, björkbark, väggmossa och granris

En upptäckt jag gjort är att granriset först gav en grå färg, men när jag tillsatte ättikan i färgbadet fick det en mer gulbeige färg. Har tyvärr ingen bild på det grå, då jag ej var förberedd på reaktionen.
Dessutom har jag kommit fram till att ättika är det jag i framtiden kommer använda mig av som bindemedel vid växtfärgning.  Alun känns onödigt, då det går tillräckligt bra utan.

Det jag nu vill testa är kombinationer av två färgämnen tillsammans.
Ex, eklöv och väggmossa.

Under tiden jag vandrar i skogen och plockar ämnen till färgning hinner jag tänka en hel del också.
Mestadels handlar det om formuleringar av de livsfrågor jag vill fördjupa mig i till kommande skrivarbeten, men jag tänker även mycket på hur omvärlden ser ut överhuvudtaget.
När jag skulle sätta ihop nedanstående film och lägga musik till den komMarie Fredrikssons låt Tro upp först av alla, då det för mig är en mycket stark låt som är mycket JAG.
Tro på framtiden, trots vintervärlden, den kyliga omvärlden, där många mest bryr sig om sitt och inte tänker så gott om andra.
Var är omtanken om varandra?
Tänker vi goda tankar får vi en god värld är min övertygelse.
Titeln på min lilla film är Faith in nature, vilket betyder att vi ska lite på vår instinkt, magkänsla osv.
Så många är osäkra på sin egen förmåga att klara av saker. Osäkra i ex. sitt föräldraskap, sitt yrkesliv.
Känner ingen stolthet i sin yrkesroll,
"Äsch jag gör väl ingenting" "Någon måste göra det" " Jag gör bara mitt jobb" osv. Har sett det mycket i mina år inom olika omsorgsarbeten.
Om inte de som jobbar med att ta hand om människor känner stolthet, hur ska då omvärlden kunna se upp till dem? Och värdera dem och deras arbete högt!
Tyvärr är det i detta land mest hur många poäng man läst på universitet som räknas eller hur högt på karriärstegen man klättrat som räknas. I alla fall i plånboken och då tyvärr även i status.
Detta trots att det egentligen är de som arbetar med det mest basala, som barnomsorg, handikappomsorg, äldreomsorg, sjukvård, serviceyrken över huvudtaget, som ser till att detta land fungerar över huvudtaget.
Listan skulle kunna bli längre.
Det får räcka för nu.

Varsågod och njut av en del av vår skog och Maries talang!